Novembertur (ur tidningen Polarhunden nr 5 1990)

Annica Uppström

I år var det min tur att premiärköra släden. Tack "husse"! I almanackan står det 4 november, men landskapet ser ut som julafton på vykort. Vi är naturligtvis inte hemma i Uddevalla, utan i vårt paradis i Jämtland. Nisse har kört ett par varv med skotern först innan hundarna selas på och sätts framför släden.

"Framåt! Jah!" Mmmmm, jag njuter. Solen skiner från en klarblå himmel. Träden dignar av snö och rör sig sakta i den svaga vinden. Och hundarna, dessa pärlor, sätter fart och verkar överlyckliga över att få springa på snö istället för den eviga barmarkträning vi så här års är hänvisade till.

Efter några kilometer har den första ivern lagt sig och jag får problem med Bessie, en av ledarhundarna. Hon vill inte längre, så jag sätter bak henne tillsammans med Rimskij och låter vår unghundshane, Dodo, gå ensam i led. Bessie trivs på sin nya plats och vi fortsätter framåt. Där är problemet med tikar, först var det löpet och nu är hon skendräktig. Dodo mal på som en maskin, framåt, framåt. Han imponerar på mig, vår gosse. Höger. Vänster. Framåt. Sitter det i blodet? Något strular, jag stannar ekipaget och fixar till linorna. Han står lugnt och tittar på mig och gör ingen antydan av att ge sig iväg innan jag står på släden igen och ger kommando. Engångsföreteelse? Den kommande vintern får ge svaret. Man borde kanske ha fler hanar?

Tankarna går till Elga Carlsson. När vi köpte Rimskij av henne för över 7 år sedan sa hon "först skaffar man en, sen skaffar man två, sen tappar man räkningen". " Vi skall bara ha en", svarade vi. Nu har vi sju. Tror jag...

Vi viker av på en slingrig skogsstig och hundarna har gått ner i trav. Den lågt stående solen har gett ett gulrött ljus på snön och bildar långa skuggor. Kameran! Varför är inte den med? Nu börjar ett par av hundarna få problem med snö under tassarna. Temp +2° C, 2,5 dm nysnö, inte så konstigt att snön fastnar. För den sakens skull är det tur att vi snart är tillbaks till stugan igen, men jag hade gärna fortsatt en stund till.

På lördag sticker vi till Kanarieöarna, kan det verkligen va´ nå´t?  

Tillbaka till index, berättelser